Boken Snippan och Snoppen väntar!

Man får en hel del barnböcker när man har barn. Vissa är Tuvan fortfarande lite för liten för. Nu är det mest Busbabyn och Katja katt kramas som gäller. Men i hennes bokhylla finns det massor av andra roliga böcker som jag ser fram mot att läsa. En bok som kanske är lite speciell är boken Snippan och Snoppen väntar.

Snippan och Snoppen väntar handlar om två syskon som ska gå på kalas. Man får följa deras dag, hur otåliga de är. De tycker det är så jobbigt att vänta, vilket det ofta är när man ska göra något roligt. Att rita är inte lika kul när det är något mycket roligare som ska att hända senare.

OK, vi har ingen bok som heter Snippan och Snoppen väntar. Men jag har funderat på hur en bok som handlade om kompisarna Snippan och Snoppen skulle se ut. Snippan och Snoppen väntar låter som en amerikansk avhållsamhetsbok för ungdomar, så det kanske inte är det bästa titeln. Men skulle det vara bra om det fanns böcker som handlade om Snippan och Snoppen? Jag tänker mig att de är illustrerade lite som Tummen böckerna.

Snippan och snoppen busar
Snippan och snoppen ritar
Snippan, Snoppen och Spöket

Är det lite over the top kanske?

Storyn till Snippan och Snoppen väntar snodde jag från Mia och Maja väntar. En Pixi bok med nummer 869.

Apropå snippor:

Jag såg ett avsnitt av Two and a Half Men för någon dag sedan. Jag vaknade till när jag såg snippan i textningen. Indoor plumbing hade de översatt till snippan. Tanken var väl att killar har outdoor plumbing?

Min första "riktiga" kommentar!

Det här med kommentarer på bloggen är alltid kul, man vet att man blir sedd. Jag har en del kommentarer från familjen. Kanske är det barmhärtighetskommentarer, inte för att jag tror det ;-). Jag skriver ju väldigt bra/kul/intressant! Men jag har nu äntligen fått en kommentar av en riktig läsare. En annan pappa som bloggar.

För att generera trafik, få kommentarer, så gäller det att fiska. Fiska gör man genom att kommentera på andras bloggar. Kanske skriva ett inlägg som en kommentar på någon annans åsikter. Det är väl "the circle of life" för en bloggare. Efter ett tag så blir bloggen så stor så man slipper fiskandet, eller så nöjer man sig med den lilla läsarskara man har.

I början av en bloggs liv så gäller det att ta vara på de få besökare man har. Så jag tänker nu tacka och länka till Daniel som var den första för mig okända person som kommenterade min blogg. Tack för din kommentar Daniel!

Detta i sin tur kommer förhoppningsvis leda till ytterligare ett besök från Daniel då jag kommer att kommentera hans blogg samt bifoga en länk till detta inlägg. Cirkeln är sluten eller vad man kan kalla det?

b1066?

När man ska registrera sig på Internet så är det oftast strul att hitta ett användarnamn som man kan använda sig av. Andreas fungerade inte direkt länge, sedan kommer man på något som man tycker är bra. Till inloggningsuppgifter behöver namnet inte vara direkt beskrivande. Men när jag skulle registrera den här sidan så ville jag ha något som beskrev vad det var, vad den handlade om, vem som skrev den. Prövade säkert 100 olika namn. Det blev b1066, tror inte det är många som läser det som blogg. Men efter att ha hängt på Internet under många år så tänkte jag att det var dags att använda mig av lite leetspeak. Riktigt töntigt när jag tänker efter. Jag 33 år gammal tyckte vid ett tillfälle att det var bra att använda siffror istället för bokstäver. Ålderskris? Pwned!

Att pappablogga.

Uppdaterad: Jag lärde mig något

Jag tänkte aldrig börja blogga, men har nu insett att det ger ett bra break i det allt det andra med att vara hemma med barn. Föräldralediga mammor som bloggar finns det extremt gott om. Kollar man in på olika föräldraforum så dominerar även mammorna där. Killar snackar bil, sport och spel. Jag har letat lite efter en manlig förebild, en pappablogg som tilltalar mig. Jag har nu funnit den och grips genast av prestations ångest.

Vad ska min blogg vara? Ska jag ge min in i samhällsdebatten, slå ett slag för jämlikheten? Skriva om att vi delar lika på dagarna? Men jag vet inte om det är min stil, handlar nog mest om breaket. Koppla bort att frysen står öppen, att alla leksaker ligger utslängda på golvet, att vi inte gått till öppna förskolan.

Mina inlägg kan nog ses som nonsens, en liten bild och ett försök till en rolig kommentar. Men för mig är det inte nonsens, inläggen om min dotter är av kärlek. Stoltheten i alla de småsaker som händer under dagen, ett sett att berätta för någon just då. Det blir som bevis på att vi visst kanske gjort något idag.

Numera har jag korvasbloggen under mina favoriter.


Från Wikipedia

"Skillnaden i definition mellan jämlikhet och jämställdhet

Det är skillnad på jämlikhet och jämställdhet, definitionen av jämställdhet är att jämställdhet endast handlar om könsskillnaderna.

Enligt en alternativ definition är istället jämlikhet individbaserad, medan jämställdhet innebär jämlikhet mellan olika kollektiv. Givet den senare definition kan man tala om jämställdhet exempelvis mellan olika etniciteter och inte endast om jämställdhet mellan könen."

Perfekta pappan?

Vi fick tag på en pulka i förrgår. Igår var det härligt vitt ute, men dagen spenderades på stan i vagnen. Vad gör pappa idag då? Han tar ut mig i värsta tövädret och drar mig i slasken i 1 minut för att få en pulkabild.

Fyllebild på Facebook!

Jag har inte Facebook, men jag förstår varför så många har det. Det handlar om att ha koll/kontroll. För någon vecka sedan var jag på en 85-års fest, drack lite mycket whiskey. Hamnade senare på efterfest där jag tydligen hade fastnat på bild. Jag vet, eller jag har fått berättat för mig att jag var rätt bra berusad. När någon sedan berättar för en att man är med på en fyllebild på Facebook så blir man nyfiken. Framförallt om den ligger upp till allmän beskådan utanför min kontroll.


Det här är ju inte jag!


Så igår tiggde jag i alla fall till mig en titt på bilden. Var inte så farlig, tyckte att jag såg rätt bra ut. Hade skjorta på mig och det händer väl 1 gång om året, kul att det är dokumenterat.

Facebooks hela affärside lär gå ut på att få folk att känna att de kanske missar något om de inte är med. Varför är inte jag med då? Liten släng av paranoia kanske, tänk vilken koll alla skulle ha på mig. Men vad tror jag. Vem skulle vara intresserad av vad jag gör? Men jag tänker att jag går på stan, träffar en person som jag kanske kände tidigare i livet. Personen säger;

- Jag såg att du har fått barn.

Ingen större fara med den frågan, men på något sätt är det privat. Något jag vill berätta. När man träffar någon på stan som man inte sett på 10 år vill man ju ha valet om att komma undan med;

- Hur är det med dig?

- Jo, tack det är bara bra. Är lite stressad, du får ha det så bra.

Facebook verkar för mig vara lite av en skvallertiding för allmänheten, behovet av att synas uppfylls. Nu är jag inte helt hundra på hur Facebook fungerar, men det känns som att man lägger upp sina egna vimmelbilder och hemma hos reportage?

Men skulle det inte vara kul just nu ha tillgång till dessa hemma hos reportage som pappaledig? Frågade min älskling hur många kompisar hon hade på Facebook, 96 stycken var det. Fan, jag kanske har typ 100 polare bara en registrering bort!

Argumenterar jag bara med mig själv om varför jag ska eller inte ska registrera mig? Har jag några bra argument?

5 minuters underhållning

Tuvan tycker om TV spel. Hon tror att hon kommunicerar med det. Man kan på Xboxen skapa sig en gubbe vilken man kan styra med handkontrollen. Tuvan står framför TVn och figuren på skakar eller nickar på huvudet. Tuvan härmar, det är kul i ungefär 5 minuter tycker hon.



Får nog lägga ner att spela GTA4 på dagarna, där gör man helt andra saker än att skaka eller nicka på skallen.

Ler gayigt!

Kom till jobbet en dag för ett par månader sedan. Mina kolleger sa att jag ler gayigt. Vafan, vet inte riktigt hur jag ser ut när jag ler. Ska jag le på bild så kan jag väl tycka att jag ser rätt konstig ut, tycker inte om att vara på bild, men gayigt?. Jag hade blivit googlad, tydligen en kille som jag delar namn med som har en blogg där han ler gayigt. Internet är nog världens största garderob. Alla skelett är inte ens egna, men följande är mitt och är 12 år gammalt. Skelettet!

Inget försvinner på Internet, tänk om man kunde förvara sina nycklar här?

Så det gäller att tänka efter när man gör något på Internet. Det jag skriver står jag för just nu, men om 20 år? Antagligen, men jag kommer att få stå till svars för varför jag la upp en massa bilder på Tuvan. Hennes arbetsgivare har googlat fram dem och frågar henne om hon fortfarande tycker om snor.

Vintertuvan

Ahh!

Idag har vi varit på stan och letat pulka. Visade sig att det inte fanns några på hela söder. Kollade inte alla affärer, men de var vad man sa på Intersport. När Tuvan tycker om något säger hon ibland namnam, eller om något som hon dricker är gått så säger hon ahh! När Tuvan ställde sig i snön sa hon ahh. Hon hade redan klurat ut att snön smälte om man plockade upp den, smart unge. Bara hon inte börjar tycka om den smaksatta gula snön.

Ahhh!

Tuvan skrek!

Det tog inte lång tid. Det här med daltande och inte daltande är svårt. Nu blir det till att slänga toarullsdidgeridoon. Jag som hade tänk att skriva ett blogginlägg om den.

Inte en kråka i pappas näsa.

Kaos i familjen?

I helgen har vi prövat på att vara en storfamilj. Besök i från Småland, älsklingens pappa med fru och deras barn har bott hos oss två nätter. Livet blir verkligen annorlunda. För mig som just nu är van vid över att att bara ro över mig själv och Tuvan på dagarna var det en riktig omställning. Men det är en nyttig situation, nu kanske det inte är optimalt att bo 9 personer i en tvåa under 48 timmar (Vissa kan nog tycka att det är optimalt ;-)). Men det är intressant att se att det ändå fungerar. Jag tänker på hur det var för 100 år sedan, då var denna livssituation inte ovanlig. På vissa platser i världen är denna situation fortfarande vanlig. Man bor troligtvis ännu fler på mindre yta. Man lär sig att respektera varandra!

En annan lärdom, Jag daltar för mycket med Tuvan. Vissa dagar känner jag att gått bakom henne och kollat att hon inte tagit död på sig själv. Men i helgen kändes det lite som att det bara var att släppa. Hon kommer garanterat att skrika om något händer och klarar sig ganska bra själv.

Så Tuvan skrik om det är något!

Och till vad jag tror och hoppas på kommer bli en av mina trognaste läsare. Kom oftare, det är nyttigt (roligt och trevligt är det självklart också) för mig. Kram!

Kaos? Absolut, men man vänjer sig och då ser man det nog inte som kaos?

Om man inte stänger toalettdörren.

Tur att vi bara har toasäkra saker hemma?

Barnexamen!

Igår var vi hos BVC för den sista vaccinationen på ett tag, vi kom bara 15 minuter för tidigt den här gången. En spruta i vardera ben. Nu känns det som vi fått förtroendet att ta hand om vår dotter tills hon kommer att kallas nästa gång, vilket bör bli om 2 år som jag tolkade det hela. Under första året så kontrolleras man lite extra, barnet vägs, de kollar hur hon äter, hur man klara av föräldraskapet. Känns lite som att man tagit barnexamen. Tjohoo!

Kortet i boxen del 2

Jag var så himla nöjd för någon dag sedan då jag kom på den smarta iden att tejpa fast programkortet i digitalboxen. Tuvan blev väl ganska frustrerad så hon gick tillbaka till stereon. Trycka på eject och dra i CD-släden är kul det också. Vet inte om jag ska tejpa fast den med. Lyssnar ändå aldrig på skivor och den är redan trasig.

Varför är det så kul att göra sånt man inte får?

Det känns som att det hela tiden är en kamp om vad man accepterar. I början så var vi på Tuvan hela tiden då hon pillade med sakerna som står på tv bänken. Sedan accepterade vi att hon pillade med spelkonsolen , då blev det inte så kul. När hon väl lyckades klura ut hur hon skulle få ut programkortet så gick det väl för långt. Man kan ju inte leva utan TV?

Öppna frysen är en annan sak, Tuvan är extremt medveten om att hon inte ska öppna den. Frysen börjar pipa efter ett tag då den varit öppen. Man går dit och ser att Tuvan står där och coolar ner sig. Hon tittar upp och skakar på huvudet och säger Tritta!

Amibitiös?

Innan jag gick på föräldraledighet så funderade jag ganska mycket på vad jag skulle göra på dagarna. En tanke var att jag skulle skruva på ett kamerafäste på barnvagnen och varje dag ta en bild på Tuvans och mina äventyr som jag sedan la upp på en blogg. Dokumentera våra dagar för omvärlden. Efter att ha varit ledig ett tag så har jag insett att det egentligen skulle vara ganska trist. Eller, jag skulle påminnas om att det kanske inte blev så många äventyr. Men om jag nu hade börjat, skulle det då blivit det? Fler äventyr alltså!

Pappa tjuvröker på kajen.

Vem är hon lik?

Vad lik hon är dig får man ibland höra som förälder. På sätt och vis är det ganska jobbigt med alla dessa kommentarer. Eller man kanske ska säga så här, att efter ett tag så bryr man sig inte så mycket. Om man ser till min och min flickväns familjer så känns det som att det är en tävling om vems gener som har vart starkast hos personen på bilden. Ställningen är just nu oavgjord.

Fotogenisk?

Att vara ute i god tid.

Nu när jag är hemma på dagarna så händer oftast inte så mycket. Men den här veckan kändes fullbokad. Måndag skulle jag till doktorn, tisdag skulle vi besöka vår älsklings arbetsplats och idag skulle Tuvan vaccinera sig. Jag tänkte att det kunde vara skönt att komma i god tid så att Tuvan kunde få slappna av lite innan de två sprutorna, så vi kom väl vad jag trodde var en kvart innan utsatt tid. Klär av Tuvan ytterkläderna så hon kan leka lite med leksakerna som finns där. BVC damen tittar ut och frågar om det är Tuvan som kommit (kul när de känner igen ens barn). Jag svarar stolt ja. Visar sig att vi kommit 24 timmar och 15 minuter för tidigt. Fanns helt klart gott om tid för Tuvan att varva ner och leka med leksakerna. Men jag bestämde att vi skulle gå hem istället, hade inte med mig någon mat och bara två blöjor.

Imorgon får vi göra ett nytt försök.

Min vecka har blivit än mer fullspäckad. Puh!

Kortet i boxen!

Tuvan har de senaste dagarna funnit i ett stort intresse att plocka ut programkortet från tv boxen. Ett nej fungerar inte, verkar bara göra det hela mer intressant. För min del har det väl inte vart kul på ett bra tag att återta kortet och stoppa tillbaka. Men nu är kampen över, en fet tejp på kortet var lösningen.

Istället för att använda oss av IKEAs säkerhetsprodukter har vi nu istället hårband/armband på garderober och skåp. Kökslådorna är låsta med ett skohorn.

Man är rätt nöjd när man får till det. Vi får se vad Tuvans nästa projekt blir och därefter mitt.

Varför finns det något som heter tjejkast?

Tjejkast är de kast som de krävs 3 till 4 av för att komma fram till plattan när när det blir frivarv på brännbollen. Bollens bana vid dessa underarms kast går oftast lika högt som långt, bollens bana är så att säga inte optimal när man spelar brännboll.

Visst kan idrott kan vara traumatisk i skolan, kan bara hålla med. Men för mig handlade det inte så mycket om själva idrotten utan mer om avsaknaden av könshår när man skulle duscha. Men visst kommer jag ihåg de i skolan som inte verkade uppskatta att idrotta i skolan. Jag skulle nog heller inte tycka det var så jävla kul om jag inte kunde sparka eller kasta en boll.

Själv reagerar jag som en hund om en boll kommer nära mig, kan inte sitta still utan vill bara leka med den. En annan person i min familj (puss) tror jag inte håller med mig. Kommer en boll flygande så dras armarna upp framför ansiktet för att skydda, vilket måste vara jobbigt. Nu är inte idrott det viktigaste som finns i världen, behovet av att kasta försvinner mer och mer. Men visst fan är det kul, just nu är jag riktigt sugen på att gå ut att kasta långt och hårt.

När jag tänker efter vad för leksaker jag köpt till Tuvan så är det nog mest bollar. Klossarna som jag skrivit om tidigare tycker jag inte ger MIG så mycket just nu i vår lek, men med bollarna har vi funnit en form för lek som vi båda tycker om. Tuvan kastar bollen och jag applåderar och hämtar. Det är är inga underarms kast heller, utan överarms kast. Ibland blir det bra kast, bollen går framåt och vissa går bakåt. Hon har lärt sig att jag precis som en hund ibland behöver luras för att inte tappa intresset.

Men varför tjejkast?

Det är väl helt enkelt så att vissa inte låtit sina döttrar leka med bollar? Om man inte får träna så är det svårt att lära. Har man inte fått träna kanske det är så att det enklaste sättet att få bort bollen från sig så snabbt som möjligt är ett underarms kast?

Man får kasta precis hur man vill, Tuvan hon sular.

Zombies

Då har vi sett klart en engelsk miniserie. Var nog det blodigaste jag sett som har gjorts för TV. Helt klart underhållande!

Läsa mer?

Politik på TV?

Eller är det underhållning?

Tänk om det kunde vara lite mer drag i den svenska!

Att bygga!

Tuvan fyllde nyligen år och då fick hon en härlig låda med klossar. Har vart lite sugen att bygga med dem, men hon river så fort man sätter igång. Så idag när hon sov middag tog jag chansen. Lärde mig att det krävdes en hel del koncentration för att det inte skulle rasa. Ville bygga högt och använda alla klossar.

Frågan är hur högt man kan bygga med dessa 50 klossar, känner att jag nu lärt mig grunderna. En annan dag ska jag satsa på höjd.

Varför blogga?

Föräldraledig, lite extra tid för sig själv kanske man kan tro. Men det är fan i mig mer stressande än att jobba. Trodde att det skulle vara lugnt och skönt, en massa tid till att dricka kaffe. Det ÄR lugnt och skönt att vara föräldraledig, men jag har kommit till en punkt där jag inte vet vad jag ska göra när jag inte leker med Tuvan. Det är FÖR "lugnt och skönt", vilket är stressande. Sitta ute i en park drickandes kaffe är inte så mysigt den här årstiden.

Gå i affärer? Går bara i två typer av affärer, mat- och tv-spelsaffärer. Satsumas kan man köpa varje dag, men inte tvspel. Kanske kan bli ett tv-spel var tredje månad och jag har redan köpt ett under föräldraledigheten.

Det amerikanska valet upptog en stor del men när det nu är över så är det tomt. Fotbolls säsongen är även den över, bara en massa trist strul att läsa om just nu. Så surfande på Internet har gått i stå. Därför är blogg ett litet test. Andra tycker det är kul att skriva, jag tycker att det ibland är kul att läsa. Kanske blir det bara ett inlägg, eller kanske två. Men jag hoppas att det blir fler. Jag hoppas att jag klarar köra det är i minst 1 vecka.


En liten disclaimer. Jag skriver som en kratta. Känner att jag glömt bort vart punkt och komma ska vara. Kanske ska googla meningsbyggnad?