Så jävla förbannad

Tuva har haft feber i tre nätter nu. Första natten gick väl OK, andra natten gick mindre bra då vi försökte ha henne i vår säng. I natt fick hon flytta tillbaka till sin säng, men jag vet inte om det var bättre.

Men i morse när jag "vaknade" var jag så jävla arg. Linnea hade gått upp och gjorde sig redo för att gå till jobbet, Tuva låg i sin säng och var ledsen. Jag låg och blundade och var väldigt trött, hade ingen aning om jag sovit något eller hur många gånger jag sprungit upp och vyschat. Men just då ville jag ha fem minuter av lugn, varför kunde inte Linnea plocka Tuva ett tag?! Varför kunde jag inte få sova lite. Jag plockade upp Tuva från hennes säng och satte henne bredvid mig, Linnea kom in för att säga hej då. Jag kände att jag gav Linnea en riktigt mördande blick. Varför gör man så?

Det är jobbigt att ta hand om ett barn med feber. Jag tror att varken jag eller Linnea fått sova så mycket de senaste nätterna. Jag har det bra som får vara hemma. Fan, det är synd om Linnea som måste jobba trött, tror inte att hennes barn köper att hon haft en jobbig natt. Så förlåt för blicken i morse?