I min skalle är Tuva en liten bebis, men ibland så inser man att hon inte är det. Nu kan hon peka på mig och säga pappa. Hon vet att hon heter Tuva, frågar man om hon vill ha mat så springer hon ut i köket. Sedan så vet hon även hur hon ska vara om hon vill jävlas med en. Hon har jävlats med mig hela morgonen. Ber jag henne sluta så låtsas hon vara bebis - så himla smart. Tuva fick en stereo i lördags, hittade den i grovsoprummet. I morse så sa jag till henne att nu får du gå in i ditt rum och stanna där tills du är snäll. Hon går in på rummet och drar igång stereon på högsta volym. BOM BOM BOM, slå på stora trumman!!!
Njae, var väl inte sant. Men det är väl där vi kommer att vara om ett par veckor. Barn, de utvecklas sååå.. himla snabbt.
Vad fin hon är... De lär sig snabbt hur Pappa ska tas. Man måste vara både listig och stark när man har med så här unga damer att göra.
SvaraRadera