Kortet i boxen del 2

Jag var så himla nöjd för någon dag sedan då jag kom på den smarta iden att tejpa fast programkortet i digitalboxen. Tuvan blev väl ganska frustrerad så hon gick tillbaka till stereon. Trycka på eject och dra i CD-släden är kul det också. Vet inte om jag ska tejpa fast den med. Lyssnar ändå aldrig på skivor och den är redan trasig.

Varför är det så kul att göra sånt man inte får?

Det känns som att det hela tiden är en kamp om vad man accepterar. I början så var vi på Tuvan hela tiden då hon pillade med sakerna som står på tv bänken. Sedan accepterade vi att hon pillade med spelkonsolen , då blev det inte så kul. När hon väl lyckades klura ut hur hon skulle få ut programkortet så gick det väl för långt. Man kan ju inte leva utan TV?

Öppna frysen är en annan sak, Tuvan är extremt medveten om att hon inte ska öppna den. Frysen börjar pipa efter ett tag då den varit öppen. Man går dit och ser att Tuvan står där och coolar ner sig. Hon tittar upp och skakar på huvudet och säger Tritta!