- Man är inte ledig
- Man får inte sova så mycket
- Vissa dagar suger
- Det sociala tar stryk
- plus en massa andra saker
- Men framför allt, det är inte lätt att komma 2:a
Jag går inte på Tisdagsträffarna längre, jag ser mailen om dem. Jag får bara dåligt samvete och läser dem inte. Har jag fortfarande rätt att klaga då? Det sociala finns ju där i inboxen! Tuvans kompisar går på promenad, men inte Tuvan. Det är säkert supertrevliga föräldrar, men efter ett par promenader med krystade samtal om ingenting så blev det bara jobbigt.
När man är klar med föräldraledigheten gäller det att återta sitt liv. Man är trött på att gå omkring i mysbyxor luktandes bajs. Min älskling har börjat återta sitt liv, men jag har förlorat mitt!
Nu vill jag berätta att det kanske egentligen inte är så farligt, men när man skriver så vill man ibland dra sina resonemang till sin spets. För att på något sätt förklara hur det är att komma 2:a.
När man jobbar har man ett socialt utbyte, vilket man saknar som föräldraledig. Jag jobbade de första månaderna, skyndade mig hem för att få så mycket tid som möjligt med Tuvan. För mig var det fortfarande nytt, var hemma några veckor i början, men jag fick inte se den underbara utvecklingen på samma sätt. Jag ville ha så mycket tid jag bara kunde med mitt barn. När min älskling nu börjat jobba så kan jag tänka mig att nyhetens behag har lagt sig lite. Jag menar inte att man inte vill umgås med sitt barn, men man känner nog att det gäller att ta tag i det som ens eget liv, träffa kompisar, satsa på jobbet, sånt man kanske inte hann med när man var hemma på samma sätt. Återta sitt liv, bli lite fri igen. Som 2:a sträcker sig den första tiden med sitt barn längre, man har ett litet barn längre. Tiden innan man går på föräldraledighet är bara väntan. Den som är hemma först kan lägga "barntiden" bakom sig tidigare.
Men förlora mitt liv? Vet inte varför jag skriver så, men jag tror att det handlar om att jobba. Hur kul eller tråkigt jobb man än har så är det den plats där man har mest socialt utbyte. Man träffar kolleger, man pratar om jobb men även andra saker. Intellektuellt utbyte eller inte så får hjärnan näring, den får något att processa. Detta sker inte på på samma sätt med en 1-åring. Jag ser fram mot att min älskling ska komma hem, så att min hjärna får något att processa, något som jag inte sett på Internet. Lite vardagsprat i vardagen så att säga.
Nu kan jag inte kräva exakt rättvisa, men som nybliven mamma (oftast den som är hemma i början) så får man en hel del uppmärksamhet. I början när jag jobbade så ringde ett antal gånger om dagen och frågade hur det var, hur gick amningen, sömnen osv. Min älskling ringer inte så ofta och kollar läget, nu kanske inte hennes jobb tillåter henne att sitta i telefon hela dagarna, det kanske inte är samma frågor som gäller nu efter 1 år som det var efter 1 månad med barn, men det är underbart när hon ringer, det känns skönt att avrapportera vad som hänt på hemmafronten.
Varför klagar du egentligen? Jag vill inte se det som att jag klagar, det handlar bara om lite tankar om att komma 2:a. Lite andra slutsatser om att vara föräldraledig;
- Man får mycket kärlek
- Man lär känna sitt barn
- Man får leka mer än någonsin
- De flesta dagar är underbara
- Man går ner i vikt
- Man har tid över för egna tankar
- plus en massa andra saker
- Men framför allt, det är fan nog tuffare att vara först
Vi har exakt samma analys och slutsatser. men jag vill även lägga till arbetslösa också. Det finns ingen arbetslös som mår bra av sitt utanförskap. Jag tror att vi män lätt hamnar i det ju äldre vi blir. Fast en kvinna som blir isolerad för länge med sina barn blir också galen.
SvaraRaderaDu skriver väldigt bra. Det kanske är dags för en bok.
Du kan nog skatta dig lycklig att vara 2a.. min uppfattning att det är under den tiden som du är pappaledig som barnet utvecklar sin personlighet. mer "första" ord kommer fram.. jag tror nog en hel del av din personlighet kommer präntas in och göra intryck på Tuva än om du skulle varit 1:a..
SvaraRaderastackars pappalediga svensk.
Om man inte är först så är man sist, men någon måste ju också komma sist, det betyder nite att man är sämst bara för det ;)
SvaraRadera